Förkyld...
Då har jag gått och blivit förkyld. Inte så jättefarligt men tillräckligt för att känna mig lite mosig.
Dakar och Missy fick komma ut en sväng i skogen i lördags. Missy var på tårna och tyckte nog att det var väldigt skönt att få komma ut. När vi var på hemväg så stod det "plötsligt" två hästar i en hage när vi kom runt ett krön. Missy tvärstannade och jag trodde hon hade sett dem. Men sedan kom en seg reaktion då hon kastade sig runt och galopperade iväg. Fjant! :) Fick stopp på henne ganska snabbt och Dakar fattade ingenting. Tänk att så stora djur kan vara så rädda och knäppa.
Igår hoppade Jonas både Sillen och Dakar. Sillen börjar förstå det där nu. Han fick till ett riktigt fint språng och kanske egentligen det första riktiga hoppet. Han tycker dock att det är jobbigt, framförallt mentalt tror jag. Man ser så tydligt när luften plötsligt går helt ur honom och då orkar han nästan inte galoppera :) Dakar tyckte det var superroligt! Jag red fram honom medan Jonas hoppade Sillen och när Jonas klev upp på honom och styrde mot hindret så insåg Dakar att han också skulle få hoppa. Då drog han järnet och Jonas bara skrattade och sa "Det är ju inget fel på hans vilja" :) Han hoppade ganska högt, betydligt högre än vad jag hade vågat (typ 130 cm). Jag tror dock, som jag har sagt förut, att det är jättebra även för dressyrhästen att få hoppa ibland! Plus att det är roligt med varierad träning. När ridbanan har tinat så ska jag försöka hoppa lite själv hemma också.
Höll förresten på att ramla av Sillen också. Jag travade av honom efter hoppningen och då svärstannade han en gång vid ingången till ridhuset och backade två steg. Det var tillräckligt för att jag, med den dåliga balansen i hoppsadeln, åkte fram på halsen och blev hängandes. Snälla Sillen stod dock kvar så matte kunde kravla sig tillbaks i sadeln. Allt detta utan att någon lade märket till oss. Mamma och pappa (som var med och tittade) hade full fokus på Jonas och Dakar :)
